Nytt från Marocko

Incheckning på Landvetter, jättetrötta var vi efter att ha sovit endast några få timmar.

I väntan på middag på hotellets restaurang. Spännande med arabisk text på coca-colan!

Att Marocko doftade Oboy fick sin förklaring när jag började packa upp. Flygplatspersonalen hade inte variit snälla mot väskorna och jag reser aldrig mer utan silvertejp!

Ett första dopp i havet innan solen gick ner.

För mig var dock återseendet av stranden en besvikelse. Mycket skräpigare och stenigare än i november, kanske beror dessa olika förhållanden på vilken årstid och när i säsongen man kommer dit?

Markläggningsarbete pågick utanför hotellet, intressant att följa från balkongen.

Marockansk brevbärare.

Varmt, nästan 30 grader. Då är det skönt att pusta ut på det svala klinkergolvet!

Den långa stranden är belyst under dygnets mörka timmar och idealisk att sparka fotboll på.

En fontän i form av en båt som växlar färg...

...hela tiden, jättefin!

De höga vågorna är minsann inte bara roliga, här fick vi bevittna hur badvakterna fick slänga sig ut och hämta några som var på väg för långt ut.

En palm som såg ut som en jättelik ananas!

Fika på balkongen med goda marockanska kakor och ananasjos som enligt Torsten var god, äcklig, stark och svag på samma gång.

Stranden i all ära, men hotellets solstolar vid poolen var också härliga!

Semesterfötter.

Vi tog taxi upp till Kashban, en fästning från förr i tiden.

Skönt att kura in sig i badlaknet och bara titta på folk.

Sandslottsbygge i tävlan mot vågorna och tidvattnet.

Marockansk ambulans som kom till hotellet, varför vet vi inte.

Filmtajm.

Besök på djurparken, Bird Valley. Mycket fåglar och getter av olika slag, men också en och annan känguru.

2 apor fanns där också, monkeys aggressive enligt skylten, men vem farao skulle inte bli aggresiv om man fick vara i en så liten bur?

Hotellets katt som Torsten kallade för Smygaren.

Höga kliv ut i havet.

Fort går det med bräda i vågorna!

Torsten och Smygaren.

Näst sista dagen begav vi oss ut på en ridtur på dromedarer.

En hund som följeslagare.

Vår dromedar hette Cappucino.

Besök vid dromedarstallet. Malbrok (namnet betyder "stor mun") som var med på ridturen i november har nu fått pension.

Främsta attraktionen vid dromedarstallet var dock det här 5 dagar gamla dromedarfölet.

Som avslutning på besöket gav sig en av dromedarförarna till att pussa fölet varpå mamma dromedar skrek förnärmat.

Vi red förbi en mur som omgärdade en parkering för bilar, inbrottssäkrad!

Sandslottsbygge igen.

Och här är mitt eget sandslottsbygge, i en tom sardinask.

En sista stadspromenad för inköp av presenter mm.

En del av det jag köpte, bl a ett nytt försök att få med mig saffran, det jag köpte i november visade sig vara Safflor och gav varken smak eller färg åt lussebrödet. Nu har jag hotat försäljaren med att jag minnsann kommer tillbaka om detta inte är saffran och han har lovat att jag i så fall får skära halsen av honom och han ska själv ge mig kniven...

Ett (nästan) sista dyk i poolen.

Hej då, stranden!

En av Agadirs nästan 4000 "petit taxis" som vi åkte med flera gånger.

Lång väntan på flygplaten och tillfälle att beundra en av många vackra mosaiker.

Bilder på Marockos kung finns överallt, och självklart även på flygplatsen.

Ett flyplan, dock inte vårt, utan ett "achmed-flygplan".

Men här är vårt flygplan, och vi kom lyckligt och väl hem, även den stora badbrädan kom hem i helt skick! Slutet gott, allting gott, som jag hörde i slutet av någon film, Robin Hood, kanske?

18:de mars återvände jag till Agadir, nu tillsammans med Torsten, mitt äldsta barnbarn. Att resa ensam med ett barn blev en helt annan resa än den jag upplevde i november trots att researrangemanget var i stort sett identisk med november resan. Men vi hade en fin och rolig vecka tillsammans!